my new baby

Officiellt så köper jag inte något bara för att jag kan längre, det här med slentriankonsumtion är inte riktigt för mig har jag i något skede bestämt. Men så händer det sig alltid nu som då att jag blir en  riktig kappvändare och köper något dyrt till bara mig själv och är sen så till mig i trasorna att jag nästan får vrida ur trosorna*. Som nu till exempel!

Se nu bara vad jag beställt hem. Ett Tamron 24-70 f/2.8 Lyckan, lyckan. Eftersom min kamera inte är en fullformat så blir brännvidden bli ca. 36-105 och det kommer funka perfekt vid porträtt. Perfekt! och sen om några år när jag skrapat ihop slantarna till en fullformat så funkar det då med. Så PERFEKT!

Mer info om objektivet hittar ni här.

bilden är från tamron.eu

Och tack Anna-Lena för hjälpen ang. objektivet, jag är ju en sådan velpotta att det är bra med feedback och hjälp. Sa jag redan att det kommer funka perfekt tror jag?

*inte bokstavligt talat, det är bara ett uttryck. Men skulle det inte vara ett objektiv så skulle det få hamna på min ligglista, inte för att jag har en sådan lista, men alltså OM jag hade en och ja OM det inte var så otroligt o-liggvänligt. DÅ skulle det vara där.

syster

Ikväll var min lillasyster med familj på kaffe till oss. Hon är i snitt så gravid som en kvinna kan vara med sitt tredje barn just nu och kommer knappast vara det länge till så vi passade då på att ta några bilder på magen nu innan det är försent. Men med 4 redan springande barn runt våra fötter var det nog allt annat än lätt.

Dessa behöver kanske lite mera redigering av bakgrunden i framtiden men här är några snabba smakprov på bilderna vi tog på Annas mage. Rena, enkla och avskalade, inget extra tjafs helt enkelt. 

om jag lider av svamp undrar ni?

Jo, det kan man väl säga, det gäller väl både mig och min man denna höst skulle jag vilja påstå.

 

 

höst

Eftersom min älskade Nissan* varit på service så har jag varit tvungen att gå till ställen dessa dagar. Med fötterna riktigt, väldigt tidigt 1930 tal över det hela, hade jag tur kunde husbonden köra mig med hästen och kärran till butiken så jag kunde handla mat till familjen, annars fick vi klara oss på rötter och bär från naturen.

Om jag tycker om att vara utan bil och leva lite mera ekologiskt undrar ni?

Jomenvisst, om "tycka om" i detta fall betyder att känna sig som en vars ben blivit tejpade till stolsbenen samtidigt som en ska vara den som panikartat springer och hämtar både smör och ketchup eftersom det glömts att ta fram till bordet när det dukats och nu sitter barnen och enligt egen utsago "svälter ihjäl" medan de väntar.  Alltså vad jag menar är bara att det är lite krångligt och allt tar lite längre tid när man som vi bor här på landet. Inte att hämta saker ur kylskåpet då, det hade varit skitkrångligt för alla, men att vara utan bil.

Men alltså de påtvingade promenaderna då, helt okej, men idag hämtade vi hem bilen, skönt! och på promenaden dit höll solen på att gå ner, vackert. Det märks verkligen att vädret har svängt nu och att vi bor på landet. Att kylan kommer, att bönderna jobbar och att man är lite mera lugn i själen och takten mattas av från sommaren. Augusti tar slut och hösten börjar. Ännu skönare!

*Gud skapade alltså jorden, människan och Nissan Almera -97:ans modell. Jag vägrar byta ut den förrän den dör en ärofylld död ute i spännande tjänst. Om man med spännande tjänst då menar vägen jag kör mellan Oravais och Hällnäs, typ Karvat-langbackan och annan tuff terräng. 

svartvit sommar

Härkkas vilken sommar det har varit, men imorgon är det villavslutning och finito med det. Eller egentligen kan väl inte moder jord skryta med sin väderprestation de senaste två veckorna riktigt, lite mera än 12 grader och regna måste man nog prestera innan man kan sprätta i hängslena och göra sig till om ni frågar mig.  

Men om vi tänker tillbaka till juli så var det ju bra. Måste fokosera på det. när jag tittar igenom mina juli bilder har jag några svartvita jag gärna delar med er.

Bra sommar, bra ljus.

redigera och sånt.

Jag vill börja med att jag säga att jag är ingen van bildbehandlare. Men för att själv kunna se mina framsteg i framtiden så lägger jag upp inlägg som dessa. Lite som när små pojkar kissar ute, de vill gärna se om det går att kissa längre än sist. Men för att göra det så måste man ju ha en standard utgångspunkt varifrån man mäter och eftersom det inte fungerar för mig att klättra upp på största stenen på gården och bedömma min redigering därfrån så kör jag det här på bloggen istället.

Man blir blind för redigerade foton nu för tiden. Det finns knappt familjealbum längre med oredigerade bilder (eller det finns knappt familjealbum överhuvidtaget) och man slutar se förändringarna som görs i bilderna om än de är väldigt tydliga.  Jag minns* tiden när man bara smällde upp en bild på nätet eller i albumet utan att ens göra horisonten rak, det är en tid som inte finns längre.

Men till saken hör att jag gillar redigering och jag tänkte visa redigering på en exempelbild från sommaren när jag under en båtutfärd passade på att fotografera denna damen.Tyvärr är skärpan i ögonen dålig, men det är inte pointen med denna bilden just nu, det är ju bara en exempelbild, så det en annan gång.

1. Oredigerad, fotograferad i solnedgången i motljus och en reflektorskärm som gjorde att vi fick det gyllene och jämna ljuset i ansiktet. lite för mjuk bild för min smak.

2. Jag är en sucker för kalla färger just nu, det kanske ändrar nästa vecka, vem vet så jag tog bort nästan alla röda och orangea toner i LR.

3. En enkel sak för att få mera spänning och form i ett ansikte tycker jag är att skugga och efterbelysa ( Jill Greenberg-effekten som det kallas) men man ska vara försiktig för det blir snabbt onaturligt, och det är inget jag är speciellt bra på ännu, men det är något man med tiden lär sig bättre tror jag. Öppnade bilden i PS, kopierade den, skuggade och efterbelyste lite, drog ner på lagrets synlighet och sparade.

Så i efterhand kan jag inte säga att det är stora förändringar som tar lång tid, men det är inte alls samma känsla som i den första bilden. Vilken som är bättre, säg det, ingen som vet för det är alltid upp till betraktaren. men jag gillar själva redigeringsprocessen, bara man kommer ihåg att inte jämföra sig själv med de ljusa perfekta bilderna vi matas med idag utan se det mera som fantasi och konst.

*så tant av mig att minnas saker, jag vet, snart får jag väl vallningar med.

fotokurs

I veckan var jag på första fotokursträffen, så spännande (det är väl egentligen en fortsättningskurs om än jag inte gick grundkursen och den arrangeras av MI) och jag ser så framemot att lära mig mera om bildbehandling och även den teoretiska delen. Dessutom har jag så många nya bilder i mitt huvud nu, bilder som måste fotograferas och det snarast möjligt.

Jag ångrar egentligen lite att jag inte började kursa mig tidigare inom fotografering. Då hade jag nog utvecklats snabbare om jag kunnat hantera kameran bättre från början. Men samtidigt har jag ju fått testa mig fram istället till bra resultat. Något jag märkt med mig själv är att jag den sista tiden mera har börjat planera mina fotograferingar. Inte landskaps och naturbilder då, mer än att man ser till att de nu inte är sneda som satan eller har dålig skärpa, det är ju bilder som kommer till en när man möter dem. 

Det är mest porträtt som jag planerar, ser dem inom mig och sen måste de ut, men det är ingen brådska. Oftast skissar jag ner dem i ett häfte, funderar vilket slags ljus jag vill ha, hur jag vill bildbehandla dem i efterhand. Sen ligger de där i mitt häfte och väntar på resten av informationen. Var de ska fotograferas, när de ska fotograferas och vem man ska ha på bilden. Det ska vara rätta platsen, rätta ljuset och rätta personen. Ibland så har man bara ett av dessa och måste leta efter de andra. Just nu har jag 2/3 för en höstbild jag planerar. Jag har platsen och jag har personen, så det är bara ljuset kvar. På lördag tror jag det blir bra, då ska solen skina, jag hoppas det iallfall och det måste vara på förmiddagen för att min plats inte ska vara i total skugga. Ljuset är ju något av det viktigaste och svåraste. Om inte det är med så är det bara att vänta vidare. 

en andra plats som kännas som en vinst!

I somras såg jag att Vasa Andelsbank i Oravais ordnade en fototävling för att hitta en bild att pryda en av kontorsväggarna med efter att de flyttat till nya utrymmen. Idag hade de den officiella invigningen och avslöjade då även vinnaren. Vi var 3 tävlande som blev ombedda att komma dit.  Över 80 bidrag hade lämnats in och bland alla dessa kom jag på andra plats. Jag är så glad, tänk att man får pris och kaka för en bild man tagit! Jag har aldrig deltagit i fototävlingar tidigare utan mest fotograferat för min egen skull. Det är något lätt angstigt när någon annan ska bedöma din prestation, eller bild i det här fallet. Men jag är så glad att jag var med. 

Denna bild var mitt bidrag. Det är fotograferad på en skogspromenad på Plasskatan i Maxmo vid midsommar, redigerad sen  i LR5. Det är ingen landskapsbild, det är inte heller en detaljbild, utan det är något mittemellan som fångade min blick och den gav mig en andra plats. Gott så!

nikon d5200 + nikkor 18-55, 32 mm f/4,5 1/200 sek

Klickar ni Här så kan ni se vinnarbilden som togs av Maria. Grattis! Tack Vasa Andelsbank i Oravais.

Nyfiken i en pod!

Hörni, Hanna och jag gör en pod, Nyfiken i en Pod. Den handlar om att vi gör saker annorlunda, prova på nya utmaningar, tvingar oss att tänka nytt i vardagen. Vi provar på ny skit helt enkelt och sen utvärderar vi det på måndagar.

Man hittar oss HÄR och i det senaste avsnittet så har vi bland annat slutat fokusera på vad vi presterar i vår vardagsmotion i form av tider och kilometrar och istället har vi roligt och ritar t.ex snippor i telefonappar med våra promenader. Såhär, det är en konst att lyckas med det med! Vi funderar även hur man kan motionera mera i vardagen utan att det känns tungt fast man är en soffpotatis som jag. 

(det här är alltså Hannas snippa, min hittar ni här på vår instagram @nyfikenpod )

finska hösten

Finska hösten, snart är den här, den fängslar mig och min blick lika mycket som ett par bikinibröst fängslar en mopedpojke på försommaren. Jag menar, finns det något mera underbart än den kommande månaden nu? Solen går ner på kvällarna, daggen ligger i gräset på förmiddagen och det finns en friskhet i luften när man andas. Dessutom är det världens bästa färger som kommer nu när det gäller fotografering. Som jag älskar det!


Vill man dagligen se lite mera av mina bilder så följ mig på instagram @maricaostfoto se det som ett tips!